Utredning
Karakteristiskt för Alzheimers sjukdom är det smygande förloppet och en gradvis försämring av minnet. Men eftersom flera kognitiva funktioner påverkas ställs olika typer av frågor som inte bara handlar om minnet, utan också frågor som berör tankeförmåga och förståelse, samt förmåga att utföra dagliga praktiska saker, t ex att använda en fjärrkontroll eller knäppa knappar.
I utredningen är det också viktigt att utesluta andra orsaker till minnesstörningar och kognitiva svårigheter, som till exempel läkemedelsbiverkningar, eller alkoholdemens.
Behandling
Det finns ingen botande behandling. Däremot finns läkemedel som påverkar uppmärksamhet och koncentrations- och initiativförmåga. Läkemedlen kan minska problem och svårigheter för en tid, men förr eller senare försämras den sjuke trots läkemedelsbehandling.
Vid sidan av de behandlingar som finns för att förbättra tanke- och minnesförmågan, är det också viktigt att behandla de komplikationer som sjukdomen medför, exempelvis sömnproblem, ångest, depression, aggressivitet och hallucinationer.
Minst lika viktigt som medicinsk behandling är de insatser som kan göras för att den drabbade och dennes närstående ska kunna få en så bra vardag som möjligt. God vård i rätt anpassad miljö är avgörande för att den sjuke ska kunna få en så bra livskvalitet som möjligt. Därför erbjuds på flera orter i landet riktade utbildningar, t ex minneskurser och anhörigutbildningar.
Det finns även mycket hjälp och stöd man kan få via kommunernas biståndsbedömare och demenssjuksköterska eller demensteam. Arbetsterapeuter inom kommun, primärvård eller vid specialistmottagningar kan hjälpa till att hitta lämpliga tekniska hjälpmedel som underlättar tillvaron för den demenssjuke. Personer som är under 65 år kan ha rätt till boendestöd och ledsagare.
Uppföljning
Målsättningen med läkemedelsbehandling är att den Alzheimer-sjuke ska förbättra eller behålla sin funktionsnivå så länge som möjligt. Det är viktigt att följa upp hur behandlingen fortlöper och att kontrollera eventuella biverkningar och om dosen är rätt anpassad. Det bör finnas särskilda rutiner för när och hur behandlingar ska utvärderas och vilka undersökningar som behöver göras för att personen ska få ett optimalt omhändertagande.
