BPSD


Allvarliga orostillstånd vid demenssjukdom ingår i det internationella begreppet BPSD, vilket står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom.

Symtom som innefattar allvarliga orostillstånd hos personer med demenssjukdom:

  • Hallucinationer
  • Vanföreställningar
  • Sömnstörningar
  • Aggressivitet
  • Motorisk oro

Någon form av beteendemässiga symtom under sjukdomsförloppet förekommer hos upp till 90 procent av personer med demenssjukdom. Symtomen kan komma både vid mild, måttlig och svår demens och är vanligtvis övergående. God kunskap hos vårdgivare och tidigt insatt läkemedelsbehandling mot Alzheimers sjukdom minskar risken för beteendeproblem.

  • Hallucinationer

    Hallucinationer är sinnesintryck som inte motsvaras av verkligheten. Ibland är det en feltolkning av något som finns i verkligheten t ex en fladdrande gardin uppfattas som en person, och kallas då illusion. Framförallt synhallucinationer är vanliga vid Lewy body demens men förekommer även vid andra demensformer. Nedsatt syn eller hörsel, dålig belysning, ensamhet och trötthet ökar risken för hallucinationer. Om det inte leder till några negativa konsekvenser behöver hallucinationer inte behandlas. Om den sjuke lider av hallucinationerna, och det inte hjälper att försöka distrahera personen med något annat, kan det bli aktuellt med läkemedel, men tyvärr är risken för biverkningar stor.

  • Vanföreställningar

    De vanligaste formen av vanföreställningar uppkommer till följd av missförstånd t ex en demenssjuk person som glömt var han lagt sina saker och därför tror att någon stulit dem. Eller när en anhörig inte blir igenkänd och den demenssjuke tror att det är någon annan. Detta kan dels bero på feltolkning av sinnesintryck, men kanske snarare på att minnesbilden av den anhörige inte stämmer. Demensjukdomen gör ofta att man tror att man lever i en annan tid och därför tolkar omgivningen utifrån sin upplevelse av verkligheten. Att försöka korrigera dessa vanföreställningar är inte alltid nödvändigt och leder ofta till konflikter. Dessutom glömmer den sjuke snabbt bort hur det egentligen är. Läkemedelsbehandling har begränsad effekt.

  • Sömnstörningar

    Ensamboende personer med demenssjukdom får ofta en förändrad dygnsrytm och kan vända helt på dygnet och gå ut mitt i natten. Detta kan bero på att man gått och lagt sig för att sova middag, och sen tror att det är morgon när man vaknar efter att ha sovit någon timme. Det är vanligt att en demenssjuk får ett ökat sömnbehov, men samtidigt har svårighet att bibehålla sömnen en hel natt och också har svårt att hålla sig vaken en hel dag. Många behöver ta en eller flera tupplurar under dagen för att inte bli övertrötta och förvirrade. Det kan också finnas medicinska orsaker till sömnstörningar som behöver utredas av läkare.

  • Aggressivitet

    Det är viktigt att komma ihåg att en demenssjuk person sällan blir arg utan anledning. Ofta handlar det om att den sjuke känner sig missförstådd, rädd, hotad eller kränkt. Utmaningen är att försöka förstå varför. Innan man ger läkemedel mot aggressivitet ska man vidta lämpliga bemötandestrategier och omvårdnadsåtgärder. Förmågan att kontrollera sina aggressioner och impulshandlingar är ofta nedsatt, något alla vet som vårdar en demenssjuk. Halten serotonin, som anses ha stor betydelse vid aggressivt beteende, minskar i hjärnan vid demenssjukdom. Varje förändring hos den sjuke kan oftast förklaras. Om omårdnadsågärder är otillräckliga kan det bli aktuellt med läkemedelsbehandling.

  • Motorisk oro

    Rastlöshet och svårighet att sitta still och s k vandringsbeteende förekommer hos en del demenssjuka. När en person med vandringsbeteende förlorar gångförmågan, övergår detta ibland till ett ropbeteende. Orsaken kan vara brist på naturlig fysisk aktivitet och frisk luft eller felaktigt anpassade aktiviteter. Ibland är det ett uttryck för oro och ångest eller någon form av kroppsligt obehag. Mänsklig kontakt och anpassade aktiviteter dämpar ofta symtomen. Det är viktigt att eventuella medicinska orsaker behandlas och att man ser över läkemedelsbehandlingen, då det också kan handla om biverkningar.